alla älskar oss

Ja, här sitter jag, 8 månader senare. 8 månader sen jag blev kär, kär i dig. Och vet du? Jag saknar dig fortfarande. Men samtidigt så ångrar jag att jag ens blev kär i dig..Vet du varför? Jo, för att sen jag dumpade dig har du behandlat mig som skit. Och vet du hur kul det är? Inte kul alls. Innan vi blev tsm kunde vi umgås, umgås utan att lägga massa idiotiska kommentarer, utan att bråka, vi kunde helt enkelt bara vara. Men nu, nu kan vi inte ens kolla på varandra utan att bråka.. Och det gör ont. Så ont. Vad har hänt med dig? Vad har hänt med oss? Vad hände med att vi skulle vara kompisar oavsett vad? Visst, nu märker jag att det bara var något du sa.. Men varför säga något som du inte menar? Jag förstår inte..

Fast det har gått mer än ett halvt år så saknar jag dig fortfarande. Och fast du har gjort massa elaka saker så älskar jag dig fortfarande.. Varför? Varför kan jag aldrig sluta älska dig? Dag in och dag ut, ibland är du det enda jag tänker på. Och hur mycket jag än försöker att inte tänka på dig så går det inte. Det går bara inte. Det är som att du är fastklistard i både min hjärna och mitt hjärta. Jag vill inte! Jag vill få ut dig, få ut dig från mina tankar! Men du verkar inte vilja försvinna..

Och snälla, säg inte att du älskar mig. För både du och jag vet att du inte gör det.. Inte längre iaf. Jag älskade dig mest och det är inget jag tänker ljuga om, visst jag kanske inte visade det.. Men du ska veta att jag aldrig har älskat någon så mycket som jag älskade dig,  jag lovar dig det. Och under tiden det var du&jag så har jag nog aldrig känt mig så älskad, tack. Tack för att du gav mig de bästa 2 månaderna i mitt liv.

Du är det bästa som hänt mig. Fast egentligen inte, med tiden så har jag märkt att du är det värsta som hänt mig.. Inget illa menat. Men ingen verkligen ingen har fått mig att må så dåligt som du har fått mig att må.. Och allt var egentligen mitt fel. Men att jag ens kunde tro på dig, tro på allt du sa. Jävla idiot jag var. Som man brukar säga, man lär sig av sina misstag. Ja, visst jag saknar dig - väldigt mycket. Och hur mycket jag än vill ha dig tillbaka så kommer jag nog aldrig ta tillbaka dig.. Jag orkar inte må så dåligt igen. Jag gör inte det. Du kanske tycker att jag sårade dig, men vet du? Du har sårat mig minst lika mycket.. Om inte mer.

Så sitter man här och skriver, med tårar som rinner. Kolla, ännu en gång har du fått mig att gråta. Och det här kommer inte bli sista gången, sorligt nog. Jag vet verkligen inte vad som gör att jag känner så som jag gör? Du förtjänar verkligen inte det här.. Du har fått allt för mycket av mina tårar. När ska det här ta slut?

Nej, nu ska jag verkligen försöka lägga dig bakom mig! Hur svårt det än kommer bli, jag ska.. Jag måste! Jag behöver gå vidare, gå vidare utan dig.. Men en sak ska du veta, jag kommer aldrig glömma dig, aldrig.

Kommer du ihåg.. ?

/ M