alla älskar oss

Jag har dock samma j*vla problem som Mickaela, jag är så åh, förvirrad.. Jag vet inte vad jag känner och det finns alltid någon/något som ska förstöra det fina man lyckas bygga, kärlek suger! När jag är med honom är han den jag vill ha, när jag ser min mobil är det fem andra som skriver. Jag vet inte vad det är med mig, ena sekunden känns det rätt, andra sekunden så fattar jag själv inte vad jag håller på med. Och nej, jag leker inte med folks känslor. Jag kan ta folk på allvar, även fast folk inte förstår det ibland.. Jag är jävligt känslig och blir påverkad av allt mina närmaste säger, men jag bevisar inte det. Utan hittar felet i dom och bara skrattar.. Men jag är rädd när det gäller kärlek, jag måste bara erkänna det.. Sen jag gjorde det jag gjorde har jag blivit rädd. Jag bevisar inte allt jag känner längre.. Varför tror ni att jag festar och "lever livet", kanske "strular runt för mycket", som mina vänner säger? Så att jag inte har tid att tänka på kärlek.. Jag ska aldrig mer gråta för en kille, det ska bara inte hända. Herregud, vad är det med mig? Vad vill jag egentligen? Jag älskar honom, det är jag säker på.. Men på vilket sätt? Ibland vill jag bara skriva hur mycket jag älskar honom, men som sagt.. Det finns alltid någon som kommer upp i tankarna eller något jag kommer på, jag blir bara osäkrare och osäkrare.. I mina ögon är han bland de bästa, men det finns en sak som verkligen inte stämmer. Och det gör mig så jävla osäker och jag ska få reda på vad det är..
Åh..



/ En förvirrad Tina..